När jag i mars 2018 vaknade ur narkosen efter att jag genomgått en körtelutrymning så kände jag direkt att något var fel. Jag kände att jag var svullen. Läkarna sa då att det kommer lägga sig. Så fortsatte dom säga även när jag på mina efterkontroller påpekade problemet. Dom menade att jag såg inte mer annorlunda ut än någon annan.
Men WTF jag såg inte ut som jag gjorde innan. Jag skiter väl i ur andra ser ut, jag vill se ut som jag gjorde. Hela insidan låret var som en vattenfylld påse, pubis såg ut som en jäkla “bullfitta” och som om jag skulle dras med 40kg övervikt. Det var inte jag! Läkarna menade åter igen att jag var petig och skulle vara glad över att cancern var borta. Tacka sjutton för det, klart jag är glad för det, men jag kan väl få må bra då också. Men den lilla detaljen tänkte dom inte på. Utan tyckte jag hade för bra kroppskontroll och att hade jag inte haft det så hade detta inte varit ett problem, Hmm..men dom känner inte mig. Jag har rätten på min sida och gav mig inte.
Jag krävde en remiss till Lymfenheten, Vilket jag fick! Redan i augusti samma år kom jag på undersökning lymfmottagningen och börjades utredas. Där konstaterade dom att jag hade problemområden. De fotade och röntgade och förde in en grön vätska för att se problemområdet och även se hur snabbt flödet var.
De sa att allt kan hända, kroppen är smart, så de vill att det skulle gå minst 1 år efter körtelutrymningen innan de vill göra ett ingrepp.
Under detta år har jag gått på olika behandlingar för lymfsystemet, det har varit bla. lymfmassage, och sovit med kompressionskläder vilket inte har varit kul när det varit varmt ute. Var inte så sexig där var inget raffset direkt.. hahaha.. tur att man är singel.
När det var som varmast i somras så svullnade jag mer, även efter ett benpass så fick jag räkna med att pubis var än värre. Inte bara att det ser galet ut det är ett himla tryck också vilket är riktigt obehagligt.
Skam den som ger sig. Jag var enträgen och väntade, tillslut damp brevet från akademiska ner i brevlådan och operation var ett faktum.
Dom hade förklarat att dom skulle gå in i benet och göra en typ av bypass, där dom kopplar om lymfkanalerna direkt till venerna och syr ihop.
Operationsmetoden och denna typ av lymfoperation såkallad **Mikrokirurgisk behandling (läs mer här) har dom gjort i 2 år i Sverige idag. Chanserna om att bli bra är svåra att säga men med de resultat dom kan se nu så är det ca 50% som blir bättre eller att det inte blir någon förändring, Dom har inte sett att det blir sämre.
Jag fick i alla fall min tid och opererades 19/9-2019
Jag var på sjukhuset 7,15 den 19/9, pappa skjutsade dit mig. Var otroligt glad och positiv till denna operation som jag gått och längtat till men samtidigt också varit lite orolig för då jag vill inte att det blir värre. Har under året som gått ändå börjat förlika mig med hur jag ser ut och börjat inse att det är så här det är. Jag får vara tacksam att jag lever 😉 men samtidigt har jag våndats över hur jag ser ut.. så dubbelbottnat.
Väl på sjukhuset så gjordes undersökning med den gröna vätskan och läkaren markerade ut på benet vart lymfkanalerna gick.
Jag åkte sen vidare upp till plastikmottagningen och fick ett rum där. Väntade i ca 2 timmar innan jag fick lugnande och åkte ner till operation.
Operationen tog ca 3 timmar. När jag vaknade så trodde med erfarenhet efter alla andra operationer att jag skulle vara hårt morfinpåverkad och somna om stup i kvarten. Men så var inte fallet. jag vaknade och var vaken. Mådde så ursäkta ordvalet ” så jäkla bra” jag hade inget ont. Utan det var som ett litet skrubbsår. Dom hade skurit i det översta lagret i huden på benet ca 3 cm och sytt i hop. Lymfkärlen ligger så pass ytligt så de behöver då inte gå ner så djupt vilket jag hade missat. Så där av att jag fick må så bra.
Fick restriktioner att ligga still med benet högt i ca 2 veckor. Inga promenader eller benträning. Jag får köra överkroppsträning så länge jag kan hålla benen högt. Så många crunches blir det 😉
Var hemma igen vid 17.00 tiden samma dag. Lade mig i soffan som ordinerat. När jag skulle lägga mig så kollade jag hur jag såg ut. Dra mig baklänges. Vätskan, var borta från pubis. Jag vågade inte riktigt tro på det utan gick och lade mig. Vaknade sen dag efter och tittade mig i spegeln, men allvarligt, vätskan var borta, på låret med. Detta kan inte vara sant. JO!! Det är sant!! NU har det gått 5 dagar sen jag opererades och vätskan är borta, det minskas på benet fortfarande. Dom lyckades med operationen!
Bullfittan är borta, lilla snippan är tillbaka och benen kommer bli så snygga och jag är så jäkla lycklig. 😀
#FUCKCANCER jag VANN!!
Tack plastikkirurgkliniken på lymfenheten Akademiska sjukhuset Kirurg Maria och sjuksköterska Åsa för att ni trodde på mig och hjälpte mig!
SM 2020 ska vi nu satsa emot!!
Kram och kärlek
Sussi
** https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=7071198
