#FUCKCANCER – vänner

Nu har jag varit hemma 5 dagar. När jag fick åka hem i onsdags kunde jag ännu inte tömma blåsa ordentligt. Detta innebar att dom satte dit en kateter som jag skulle ha till på tisdag efter påsk. Irriterad, ledsen, arg och något förnedrad kände jag mig. Tårarna rann och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det var inte katetern i sig som jag blev ledsen för utan mer att allt blev så påtagligt och all styrka jag burit inom mig för att besegra detta raserades av en “kateter” jag hade inte planerat det i mitt huvud, hade inte hunnit berabeta just den detaljen att det skulle kunna ske. Att jag skulle bli svullen och se ut som en vattenballong det visste jag men inte detta.
Men jag hade inget val. Bara ha denna kateter i mig och tömma denna påse flera gånger om dagen eller lättare sagt minst 1 gång i timmen på  vaken tid.
Har ni inte haft kateter så känns det som om du nästan håller på att få urinvägsinfektion, en svidande obehagskänsla och en känsla att ständigt vara kissnödig, så känns det för mig i alla fall 😀
Väl hemma så kom Julie över med Buddah <3
Så glad och tacksam över att denna lilla parvel kom till mig. Han ger mig så mycket glädje och kärlek.
Redan efter ett dygn så är han näst intill rumsren. Så klok och så duktig.

Han är bedårande denna lilla krabat. <3

På torsdagen kom mina älskade pojkar <3 Dom hade vackra rosor med sig till mig och så hade dom handlat mat. Dom är så hjälpsamma och ger mig verkligen möjlighet till återhämtning.

Varje dag sen jag kom hem har jag haft besök av goa vänner och familj som velat komma och hälsa på mig och ge mig energi och handlat åt mig, samt även passa på att hälsa på Buddah. Dom som känner mig ser och hör väldigt noga mina signaler när energin tryter.
Jag är rätt tydlig i det och säger äver rakt ut att nu behöver jag vara ensam. Det är inte mot någon eller för att jag tycker mindre om någon. Jag orkar bara inte med sällskap helt enkelt. Jagg behöver egentid och få vila.
Att få en cancer diagnos och sen även genomgå 2 operationer på väldigt kort tid tar på kroppen både på den fysisika och mentala förmågan. Jag visar ofta att jag är stark och klarar mycket vilket jag också gör. Men i mellanåt tryter även min energin totalt och den når botten. När dessa stunder kommer behöver jag bara få vara själv utan att bli påverkad av någon. Jag behöver få landa i mig själv och mina egna tankar.
De som inte fått en diagnos som cancer förstår kanske inte alltid. Jag har inte fått ett dödsbesked och jag kommer bli frisk (förhoppningsvis, finns inget annat om jag får bestämma). Men kommer under flera år kommer jag gå på undersökningar, kontroller och provtagningar för att se att det inte kommer tillbaka. Just nu väntar jag på provsvaren på lymfkörtel utrymningen vilket i sig också är tärande.
Dom flesta av mina vänner och familj vet hur jag fungerar, jag älskar sällskap och ha männsikor omkring mig. Men när måttet är rågat måste jag få vara själv. Ingen tar det personligt och heller dömer inte mig för det. Jag är sådan och jag är jag. Jag gör samma för mina vänner när dom behöver mig. Jag ger av mig själv ger även gåvor och köper mat till andra om dom har sämre ställt än jag. Jag gör det för jag vill, men förväntar mig inget tillbaka mer än ett tack. Men sådan är jag.
Jag är så evigt tacksam för mina vänner och familj alla som stöttar mig här hemma och även ni som peppar och skickar meddelande på bloggen, facebook och instagram etc. Det betyder så mycket <3
Vilken förmån att få vara omringad av så många fantastiska männsikor. Människor som bryr sig och som vill en väl.
Sista jag behöver nu är ju negativa och nedvärderande personer i min omgivning. Jag behöver styrka, kärlek och omtanke. För det är så jag själv är, att ge kärlek! Så all negativa saker kan hållas för er själva 😀

Så till alla mina vänner, familj, barn ingen glömd ingen nämnd
TACK från hela mitt hjärta att ni finns där!!!

I morgon tisdag ska katetern dras och det kommer bli en befrielse. Jag börjar tappa vätska också. Lade på mig drygt 5-6 kg vätska efter operation. Idag hade jag droppat närmare 4 kg så det är på gång att komma tillbaka till utgångsläget.
I lördags åkte jag in till akuten.
Var blå och svullen som bara den och katetrern tryckte. Efter 7 timmars väntan så fick jag åka hem med diagnosen “normalt” ja ja.. det kanske är så.. men kändes inte normalt. hahahaha

Svullen och blå till max

Nu har det vänt och jag ser åter ljuset i tunneln. Så i veckan kan jag med glädje börja gå promenader och även kanske börja köra lite rehab.
Längtar till gymmet och få börja köra igen även om det bara blir gummiband och lätta vikter.

Nu ska jag ut i solen och njuta lite med en kopp kaffe och busa med min lilla Buddah.

Ha en underbar dag

Kram och kärlek
Sussi

 

 

 

Facebook Comments
Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers:

Coperight @sussi - sussisfitness