Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /www/webvol37/gc/gqboguipd6c64dg/sussisfitness.se/public_html/wp-content/plugins/elementor-pro/modules/dynamic-tags/tags/post-featured-image.php on line 39

Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /www/webvol37/gc/gqboguipd6c64dg/sussisfitness.se/public_html/wp-content/plugins/elementor-pro/modules/dynamic-tags/tags/post-featured-image.php on line 39

Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /www/webvol37/gc/gqboguipd6c64dg/sussisfitness.se/public_html/wp-content/plugins/elementor-pro/modules/dynamic-tags/tags/post-featured-image.php on line 39

Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /www/webvol37/gc/gqboguipd6c64dg/sussisfitness.se/public_html/wp-content/plugins/elementor-pro/modules/dynamic-tags/tags/post-featured-image.php on line 39
#Fuckcancer- nytt år nya möjligheter | Sussis Fitness

#Fuckcancer- nytt år nya möjligheter


Warning: Trying to access array offset on value of type bool in /www/webvol37/gc/gqboguipd6c64dg/sussisfitness.se/public_html/wp-content/plugins/elementor-pro/modules/dynamic-tags/tags/post-featured-image.php on line 39

För ett tag sen kom et \”minne\” upp på facebook. En bild från när jag senast stod på scen, Super SM 2017.

Mitt livs bästa form. Jag hade som mål att i år slå den formen och komma in ännu bättre än någonsin. Men något gick fel, något kom i vägen. Cancer, just det den förbannade cancern. Jag hann inte bli sjuk utan den hann tas bort innan jag kände av den, vilket jag är oerhört tacksam för. Men den såg till att jag blev skadad för livet. Som det ser ut nu så blir jag troligen aldrig helt bra. Det som hänt är som jag skrivit tidigare är att lymfsystemet har \”pajat\” vilket också gör att jag får lymfödem.
Tittar man på mig idag, så syns det inte om man inte vet om att det är och vart. Men det är tillräcklig mycket för att jag inte ska känna mig bekväm med det. Jag skiter hög aktningsfullt i scen, det är inte det som grämer mig. Den kan jag både ha och mista. Men just att min kropp inte är som den ska stör mig. Det stör något otroligt. Jag försöker vända på varenda tanke som kommer för att acceptera detta. Men vet inte om jag vill acceptera det. Jag har inte valt detta.
Vissa dagar känns det som jag går och bär på en mindre vattenballong, det formligen skvalpar. Jag har väl ändå turen att det inte är konstant och supermycket, det kunde som sagt varit värre.
Men innan den körtelutrymning som jag gjorde som orsakade denna skada så sa läkarna att det är bara någon liten % som får men av den typ av operation. Tyvärr tror jag det finns ett mörkertal där. Då dom flesta har inte riktigt den kroppsuppfattning som jag och dom som tränar/tävlar i denna \”fitness sport\” har. Vi vet vad varje milimeter av kroppen är och hur det ser ut. Minsta förändring ser vi. Vilket en \”icke tränande\” inte gör på samma sätt. Många tröstäter kanske efter en operation och blir inaktiva (inte alla) så de märker inte om de har gått upp i vikt av att de ätit eller om det är lymfödem, vilket läkarna då heller inte vet.
Även om vi som tävlar också kan ha lite skev bild på vår kropp i mellanåt så har vi ändå koll innerst inne. Sen kan våra hjärnspöken sättas in också när vi är under tävlingsdiet och även efter och vi får en annorlunda kroppsuppfattning än vad gemeneman kan se eller förstå.

För mig handlar det inte om att jag har mycket ödem eller inte, men tillräckligt mycket för att det ska störa mig.
Löjligt ni kanske tycker, men det är min kropp som jag lever med. Jag är oerhört tacksam för att cancern är borta och att jag är frisk från den. Men jag bad ändå inte om att få detta.
Jag velar nu om jag ska göra en operation till där de går in och gör en typ \”bypass operation\” där de leder om lymfkanalerna direkt in i venerna. Min största rädlsa i det är om det inte blir bra och om det blir värre än det är nu. Vad gör jag då??

Nu har vi just ingått ett nytt år. Det var ett år sen på dagen som jag fick veta att jag skulle operera mig och ta bort livmoder och äggledare. Jag visste inte då att det var cancer. Jag såg detta som en inre bukplastik då jag hade framfall på livmodern. Tyvärr så slutade det inte med den operation utan blev ytterliggare en operation.
Nu står jag i detta nya år, 1 år efter en cancer diagnos.
ett bakomliggande år som varit tufft och tungt på många plan. Året 2018 har varit en riktig berg och dalbana både känslomässigt, psykiskt och fysiskt. Inte nog med att jag kämpat igenom ett cancer besked och fått ett trasigt lymfsystem, har också fått en AD/HD diagnos som också rivit upp mycket känslomässigt och psykiskt.
Men det har självklart varit flera positiva stunder under året som vägt upp allt jobbigt som skett. Min ögonsten \”Buddah\” som kom till mig efter sista operationen. 
Min familj och alla fina vänner som funnits vid min sida hela vägen. Sen alla resor jag gjort så som till Spanien och titta på EM i fitness, Spaninen igen för att kloppla av och vara med fina vänner och sen resan till Albanien med mina goa gamla vänner.

Jag lämnar nu 2018 bakom mig med massor av erfarenheter rikare och framförallt lärdom om mig själv och andra.
Avslutade 2018 hos finaste vännerna med massa härlig kvaltietstid och god mat.

Jag går in i 2019 med tanken att det ska bli ett bättre år med mer glädje och mindre sjukdomar.
Jag ska leva varje dag och titta mig i spegeln och sen en snygg, stark, sund och framför allt lycklig tjej, och den tjejen är JAG!

Jag ska le varje dag.
Det som inte dödar härdar och jag ska leva!

Nu ska jag se till att leva, träna, och uppleva livet.

Kram och kärlek

Gott nytt år på ER!

\"\"

Share:

More Posts

Business woman

Vad händer och vad har hänt? Jag är inte så frekvent i mitt bloggande längre som tidigare år. Det beror så klart på många olika

Allt och lite till

Nu var det bra längesen jag skrev något. Det har verkligen varit fullt upp i livet. Massor av jobb har det varit och är fortfarande.

Idag för ett år sen

Gjorde mitt sista pass innan min senaste operation då mitt lymfsystem förstördes. Den dagen som mitt liv förändrades rejält \”igen\” Den dagen då jag inte

Send Us A Message

Scroll to Top