#FUCK

Som oftast så blir inte livet riktigt som man tänkt sig. Även om jag försöker och gör mitt bästa för att det ska bli så bra som möjligt. Jag planerar i grova drag, men är också väldigt spontan. Sen sätter jag upp både kortsiktiga och långsiktiga mål för att driva mig själv och även motivera och inspirera mig själv. Jag väljer brukar jag tänka. Jag har ett eget ansvar för hur det blir och hur jag vill ha det. Men som sagt det blir inte alltid som jag tänker eller vill.
I november 2016 så började denna resa som jag inte pratat om. Jag gjorde en rutin kontroll och tog cellprover på livmodertappen, något vi kvinnor ofta blir kallade till att göra när vi är från 35-40 års ålder. Efter dryga 6-8 veckor kom provsvaret och det visade sig då att jag hade cellförändringar. Det planerades in en konisering (en mindre operation där dom tar en bit av livmodertappen) *1 , denna operation gjordes i Februari 2017. Den bit dom tog bort skickades för undersökning. Det visade sig att den också innhöll cellförändringar och ny cellprovstagning planerades in i Juni 2017 med förhoppning om att det hade läkt ut av sig själv. Men så var inte fallet. Ny operation planerades in och gjordes då 23 Augusti 2017  3-5 veckor innan scenen på Tyngre Classic och Super SM. Inte helt optimalt då jag inte fick träna på någon vecka.
Men upp på scen kom jag i båda tävlingarna i mitt livs form, trots detta och även en  förstoppning med besök på akuten för lavamang behandling veckan innan SM.
_smal_17SM_0379

Den konisering som nu gjordes i Augusti skickades också iväg på analys. Även denna gång visade det sig att det fortfarande fanns kvar cellförändringar.
Ny cellprovstagning togs då 7 december 2017. När jag träffade min gynläkare den dagen så frågade han hur jag mådde. Jag sa att jag mådde bra, men att jag kände på mig att det inte stod rätt till. Vi började diskutera lite vad som skulle kunna ske beroende på vad denna cellprovstagning skulle visa som togs den dagen. Då blev jag än mer övertygad av att min känsla var rätt.
Men hoppet är det sista som överger en 😀
Jag bokade resa till USA för att bila från Las Vegas till Grand Canyon, vidare till  Los Angeles och San Diego. Denna resa skulle bli av 27/1-2018 en present till mig då jag blir 45 år 3/2.

Provsvaret !!
Den 2 januari kunde jag inte hålla mig längre, jag var tvungen att gå in och läsa min journal. FUCK!!!!!
Det är även denna gång inte bra. Jag har fortfarande cellförändringar och förstadie till cancer. Finns bara en sak att göra, operera bort livmodern. Den i sak struntar jag i om jag inte har kvar längre. Jag ska inte ha några fler barn samt att jag kanske även kommer få in magen bättre… måste ju tänka positivt 😉
Remiss skickas till Uppsala till tumörenheten på kvinnoklinken. Även fast min läkare i Enköing har skrivit att det ska prioriteras med tanke på att det tagit sådan tid så fick jag idag veta att jag troligen inte kommer få tid förrän om 2 månader.
Gissa om jag gick i taket.
Tänker inte vänta om jag så ska behöva åka dit och sätta mig utanför och vänta eller ringa som en tok varje dag för att tjata sönder dom stackarna.
Jag gick för exakt 6 år sen i denna stund och väntade på min hjärtklaffsopertion. Jag avskyr och vänta, det är nog ett av det värsta jag vet. Framför allt vänta på att få bli friskförklarad. Denna ångest som kommer över en, det går inte att beskriva.
Att leva ensam med mina två grabbar och då varannan vecka vara helt ensam är inte alltid roligt i denna situation.  Jag har massor av vänner och min underbara familj. Men jag kan ju inte ringa dom i tid och otid. Nej det som inte dödar härdar heter och klart som sjutton jag klarar mig.
Men det är jäkligt frustrerande och jag blir både arg och ledsen. Känslorna åker verkligen berg o dalbana.

Jag kommer såklart inte lägga mig ner och bara vänta. Nej, jag har ett mål. USA har jag ställt in så länge. Den resan får bli till hösten, då kanske till och med att jag får sällskap 😉
Målet på SM står jag fast vid så med bästa coachen (Arne) vid min sida som kommer vi se till att jag kommer upp i bästa form ever 😉

Jag har min familj och släkt, mina vänner som alltid ställer upp och finns där. Jag försöker se detta som att det är en mindre skönhetsoperation då jag förhoppningsvis får in magen mer när jag står på scen… får se vad domarna säger 😉

Som ni vet och säkert försått sen tidigare så är jag stark och viker mig inte.

Vi hoppas på det bästa och att operation blir av snart!!!

 

Take care

 

Kram och kärlek
Sussi

 

Facebook Comments
Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers:

Coperight @sussi - sussisfitness