Vägning, mätning, träning

I dag var jag hos min PT Fredrik Carlsson på Ironsport. Samma ångest varje gång jag ska dit men ändå samma längtan att få veta resultatet. Det var dax för den månatliga vägning och mätningen. Fredrik är alltid lika trevlig och glad. Alltid kul att träffa honom, men idag var det extra kul. Med med enorm ångest att ställa mig på vågen, jag avskyr vågen, jag avskyr vikten som står där, även om jag vet att jag inte ska titta och bry mig om den så mår jag så dåligt av att se vad jag väger. Jag har innan jag träffade Fredrik vägt mig morgon och kväll. Jag lider nog av någon typ av ätstörning trots att jag aldrig varit pinn-smal heller inte super överviktig. Jag är en jojjo-bantare sen tidernas begynnelse. Men sen jag träffade Fredrik så har räddningen kommit. Jag väger mig aldrig hemma. Jag håller mig till vågen som Fredrik har. Jag har börjat titta på andra parametrar än min totala kroppsvikt. Jag tittar idag på vikten på muskler, fett separat, fett procenten i kroppen. Även om jag vet att det är det jag ska titta på så har jag ångest när jag kliver upp på vågen. Men så snart Fredrik berättar resultatet så blir jag glad och ångesten försvinner och jag resonerar direkt annorlunda.
Om man ser vad som hänt det senaste 9 månaderna så ska jag vara stolt över vad jag har presterat. Vi pratade om det i dag jag och Fredrik och när jag tänker efter så är det en fantastisk resa jag har gjort hit in tills. Jag träffade Fredrik första gången innan min hjärtoperation i början av mars 2012.
Jag opererades 23 april 2012, gjorde då en hjärtklaffs operation. Ni som inte vet vad det innebär så kan jag kort berätta att de sövde mig, sågde upp hela bröst korgen och bände isär den. De kopplade upp mig i respirator och stannade hjärtat. De bytte ut den trasiga klaffen som i detta fall var aorta klaffen, klaffen som går till stora kroppspulsådern. När det var klart, startade de hjärtat igen och bände tillbaka bröstkorgen och sydde i hop mig. ONT, ja en del 😉
Jag fick inte bära mer en 1 liter mjölk på 3 månader, jag fick inte köra bil. Det ända jag fick göra var att promenera. Efter 3 månader så började jag träna, och ökade intensiteten successivt.
I september träffade jag Fredrik igen och fick ett kostprogram. Jag har sedan dess följt det och tränat hårt. Idag när jag var och mätte och vägde mig kunde jag sträcka på mig och inse att jag faktiskt kommit en bra bit på vägen att nå mitt mål. Så på 9 månader med avbrott för operation och rehablitering har jag minskat 5,6 kg i fett, ökat 4 kg i muskler.

Efter vägningen körde jag ett ben pass tillsammans med Fredrik och det lär med all sannolikhet kännas i morgon.

Känner mig så stolt och glad. Om en månad går jag in i deff-period, spännande och se hur kroppen och huvudet klarar. det.
Men fram till dess så njuter jag av dessa resultat och forsätter på samma sätt.

Detta var den bästa alla hjärtansdag present jag fick <3

Puss och kaka (som en god vän till mig brukar säga)

Coperight @sussi - sussisfitness