Panik… 5 ½ veckor kvar..

Jag håller å att flippa ur känns det som. Jag vill att det ska bli fredag, vill träffa Fredrik NU! Jag känner att jag håller på att tappa fattningen. Vill ha kontroll. Men jag har nog kontroll, jag vet vad jag äter, vet vad jag tränar. Men det är så mycken MEN….. Skadade foten i måndags då jag tappade en viktplatta på foten, jävligt klantigt kan man säga. Detta innebar en resa till akuten för att kolla inre blödningar och röntga. När jag kom till akuten blev jag prioriterad då jag är under Waran behandling. Så efter röntgen konstaterades det att det inte var något brutet utan bara mjukdelarna som har fått sig en törn. Blå och svullen fick jag åka hem. Måste tacka Åsa och Jessica som kom in och hämta mig och bil. 😉

Med skadad fot så har jag inte kunnat gått mina PW vare sig i tisdagsmorse eller i morse. Det är nog det som gör att jag känner panik. När mina banor bryts, när rutiner inte kan följas.

I morse försov jag mig också, vaknade 06,35. Vid den tiden sitter jag i normala fall i bilen och är nära jobbet. Inre stress… eller behov av sömn. Jag vet inte vad det beror på. Saknaden efter någon är det nog också. Någon som lyfter upp mig när jag är nere och stöttar mig i min resa. Att försöka lyfta sig själv och vara stark hela tiden är jobbigt. Men jag är stark, har varit längre ner mot botten än vad jag är nu. Jag vet inte om känslan som infinner sig nu beror på att målet närmar sig och att jag är nervös och orolig inför vad som komma skall. Behöver stöttning.

Idag när jag kom hem från jobb och träning var jag både trött och hungrig. Killarna var också hungriga. Helt obefogat blev jag irriterad på dem. Kom snabbt på mig själv och tårarna rann… jag vill inte vara irriterad, jag är inte sådan till person. Men den frustration jag bär på lät det gå ut på min älskade barn. Dålig mamma. Ja ja, jag är inte mer än människa. När jag precis hade samlat mig efter att jag brutit ihop fick jag ett meddelande från en tjej på FB som följer min blogg. Hennes ord gav tillbaka min styrka, min kraft att orka igen. Jag blev så glad. Ett tecken som kom i rättan stund. TACK Carina 🙂

Nu är jag ledig i torsdag och fredag, ska passa på att träna, sola och vara med mina barn.

 

Ha en skön helg

 

KRAM

Coperight @sussi - sussisfitness