Dagen då allt förändrades…..

Dagen då mitt liv förändrades, dagen då allt sattes på sin spets. När livet skulle komma och se helt annorlunda.

Den 16/4-2012 för snart ett år sedan så vaknade jag på Akademiska sjukhuset på avd 50. Det var dags för operation. Men efter en stund kom sköterskan in och meddelade att jag skulle få åka hem, det blev ingen operation. Kom hem till en då mycket besviken sambo, inte för att jag inte fick opereras utan för att han ville inte ha hem mig. (Men det visste jag inte då). En vecka senare, den 22/4-2012 fick jag komma tillbaka till Akademiska. Den 23:e vaknade jag upp och togs till operation. Min aortaklaff skulle bytas. Rädd och med dödsångest men samtidigt med en lättnads känsla åkte jag upp till operation. Vaknade senare den dagen och möttes av min mammas ögon och kände hennes händer som höll i mina. Min sambo satt där med armarna i kors utan att visa en min, nu efteråt, när jag vet vad han höll på med så var det nog en besvikelse som jag såg i hans ögon, en besvikelse att jag vaknade. Vad vet jag, med facit i handen så kan man inte tro något annat i alla fall.

Men jag vaknade, och jag lever. Hjärtat slår och jag lever och tränar som aldrig förr. Så lätt tar man inte kol på mig. Jag är en kämpe som kämpar i motvind och har gjort i många år. Inga motgångar som inte går att övervinna.

Den 23/4 är en stor dag för mig, funderar lite på hur jag ska fira den dagen. För visst ska man fira att man fick chansen till ett nytt liv 🙂

Jag är idag så tacksam för denna operation vad den har gjort med mig och vad den givit mig. Om åtta veckor är det delmål 1, då står jag på scen i bikini på Alströmertrofén. Ska då stolt visa upp en vältränad kropp med ärr som visat att jag levt mitt liv. Jag har kämpat och kommer så fortsätta göra. Jag lever på Waran och kommer så göra livet ut, vilket innebär att vissa kosttillskott och framförallt Omega 3 kan jag inte äta. Jag har svårare med dieterna än många andra pga min Waranbehandling. Men oavsett ålder, ärr, medicinbehandlingar så ska jag göra detta. Visa för mig själv att jag är stark och vågar anta utmaningen som jag själv satt upp.

Många klagar på att ”du tränar jämt” ja, det kanske jag gör (1 timme på morgonen 04.30-05.30 samt mellan 16.30 -17.30), men när tränar ni?? Jag trivs med att träna. Jag vet att min träning med den endorfin kicken jag får gör mig glad och lycklig. Jag unnar Er att vara glada och lyckliga, kan ni unna mig det??? Jag klagar inte på att ni går på parmiddagar, går på Sats pass eller annat som ni gör. Klaga eller nervärdera inte mig och min träning då heller. Jag gör detta för min egen skull.

Jag har ett mål att uppnå och jag är på väg mot det och kommer nå det. Med bästa hjälpen av Fredrik Carlsson- ReForm/ Ironsport Västerås, Camilla Wreting – Sats Danderyg, Jonas Grossman – Sats Bålsta så kommer jag nå mina mål.

 

Kram Sussi

 

 

 

Coperight @sussi - sussisfitness