Att finna orden

Ibland är det inte lätt att finna orden och skriva. Jag som älskar att skriva och om allt och ingenting. Men sista tiden har det inte gått. Jag har skrivit, raderat, skrivit, raderat igen. Tankarna vill liksom inte hänga ihop. Dem åker kors och tvärs, låter nästan lite schizofrent men riktigt så illa är det inte. Det är bara lite mycket i huvudet och på det känslomässiga planet. Flera saker samtidigt som händer. Som påverkar mig mentalt och fysiskt. Först en liten operation, inte alls farlig men dock nödvändig. Men den gjorde att jag inte kunde träna som jag brukar. Då jag äter waran så är jag tunn i blodet och blöder där med lätt och går heller inte att stoppa så lätt. Men efter nästan en veckas vila så höll jag på att krypa ur skinnet. Åkte ner till gymmet och hade fått uppmaning av coachen ” ta det lugnt nu”  hmmm.. han känner visst mig. Ja absolut, jag tar det lugnt. Tänkte rygg vore kul att köra 😀 Sagt och gjort så var jag där på gymmet. Silverstången låg där så fin och blänkte, YES tänkte jag, stångrodd – fan så skönt det ska jag köra, det var längesen. Allt var ju längesen jag körde efter en veckas vila 😉 kroppen liksom skrek, kom igen, äntligen 🙂 hahaha.
Jag tog tag i stången och körde ett gäng reps. Kändes riktigt bra, kroppen svarade direkt. Så jag lassade på 40 kg. Tog tag i stången igen och körde en rodd, aj ? – vad var det där… ähh. kör på, sa huvudet.. körde två resp till. AJ ? men vad i h-vete. Det nöp något så in åt norden i ländryggen ner i Gluteus. Jag la mig på golvet och stretcha. Gick inte över direkt. Men jag gick och gjorde latsdrag och lite andra övningar istället.
Vaknade dagen efter (måndag) och kände att det var inte ok i ländryggen, äh det går över….. men icke då. På torsdagen körde jag baksida ben, sen var det kört. Fredag kunde jag inte gå eller sitta. Kom knappt in och ur i bilen. Ringde Nidal… men va fan.. han var på semester… hur kan han?? Jag har ju ont.
Nu hör jag till dem som inte gnäller, jag har en smärttröskel utöver det vanliga, kan både Lotta och Nidal gå i god för. Fick tag i någon klåpare på fredagen, slängde 600 kr i sjön kan man säga. Gick hela helgen med smärta. Att jag orkar var glad måste bero på att jag väljer det.. för glad har jag då inte varit egentligen. Smärtan tär på en. På måndagen (1 vecka efter att jag klantade mig) kommer jag till Lotta och får 1 timmes massage.. fy i h-vete vad ont.. jag trodde jag skulle kräkas och grina om vart annat. Men jag andades på och försökte fokusera… Visst var jag duktig Lotta???  senare på kvällen hade Nidal äntligen kommit hem och jag åkte till honom, samma jäkla smärta, nålar rakt in i gluteus och i sneda bukmusklerna– Skönt?? inte ett dugg.
Det har helt klart blivit bättre men är inte bra, 2 behandlingar i veckan får jag av Nidal, samt att jag äter smärtstillande och antiinflammatorisk. Inflammation i bäckenleden… inte att rekommendera.

Men med denna smärta som jag nu haft i dryga 2 veckor kan jag också säga att det tär på mig. Jag som då är en positiv och optimistisk person kan ju även jag dippa lite. Lite så har det varit förra veckan och denna. Värk tär. Känslomänniska som jag är, blir allt lite värre också känslomässigt när jag har ont. Orkar liksom inte med motgångar. Jag som alltid är glad och med ett leende kan ju inte må dåligt.. eller ??
Men när jag blir stött av att kaffet är slut, för att jag själv glömt handla det och kan känna hur tårarna kommer för en så simpel sak så förstår ni kanske också vilken smärta det har varit. Får be om ursäkt till er som kan kommit i min väg… ni kan ju inte veta att jag har ont.
Nu är det i alla fall bättre, men inte helt bra. Men jag kan skratta åt hur ”löjlig” jag kan vara.

Trots värk så har jag kringgått och jobbat runt smärtan och de delar av kroppen som inte värker, så gymmet har fått besök i alla fall.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ny logga har jag fått också som min fina vän Ingrid på Shape Store i Uppsala har gjort till mig <3 <3 kärlek

Så galet nöjd med den teamloggan som mitt tävlingsteam ska ha.

 

Promenader har jag gått en del och nu när våren är på intågande så är det riktigt härligt. Idag så fick jag se första tussilagon. Hur glad blir man inte då. 😀

Nu är i alla fall våren här kan man säga, så ett uppsving och lite mer positiva influenser i livet så kommer värken gå över och livet kommer åter vara en dans på en sommar äng.

 

Ha en super kväll och sov gott

 

Kram o kärlek
Sussi

NUTRIFARMk

Facebook Comments
Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers:

Coperight @sussi - sussisfitness